måndag 22 juli 2013

Många fält är långsamma med att ta till vara på sin självransakan

Det här är en replik till: http://www.dn.se/debatt/politikerna-har-missat-opinionen-for-forskning/

Jag skulle önska att den självransakan som sker inom de vetenskapliga fälten kunde få mer medial uppmärksamhet, så att förtroendet för de respektive fälten blir avhängingt hur väl fälten förbättrar sin praxis i respons på kritik. Artikeln nedan, t.ex., kan man inte läsa för många gånger:

Why Most Published Research Findings Are False

November numret (2012) av Perspectives on Psychological Science  är också viktig läsning. Mycket av kritiken angår betydligt fler fält än bara psykologi. Artikeln om placebo i senaste numret är även den intressant. Artiklarna nedan kompletterar de ovan väl:

Clinical trials should begin and end with systematic reviews of relevant evidence: 12 years and waiting

Drug Data Shouldn’t Be Secret

De som vill veta mer bör läsa Ben Goldacre och Richard Bentall, som båda formulerat mycket potent kritik av medicin och psykiatri i bokform.

Kritiken är med andra ord välformulerad och kopiös. Den behöver adresseras snarast: icke-resultat måste publiceras; p-värden måste ersättas av Bayesiska analyser; HARKing och data-mining måste förebyggas av peer-review processen; diagnostiska manualer med pinsamt låg vetenskaplig standard måste avvecklas eller ersättas; kliniska studier måste bifoga exakta och heltäckande redovisningar av behandlingen i studien. Det finns så många problem med konkreta lösningar som inte blir lösta och som är gemensamma för så många fält.

Att satsa på forskning och vetenskaplighet är som Dan Brändström säger en av de absolut viktigaste frågorna, men för att pengarna ska komma till sin rätt behövs vetenskapliga reformer; att ge pengar till knappt fungerande fält utan reformkrav kan lätt resultera i dyrköpt vilseledning. Stela institutioner bör inte få kalla sig vetenskapliga om de inte anpassar sina standarder efter vetenskaplig kritik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar